Strödda anteckningar under promenader i det fria.

Jordeplanen är ju idéens befriande från sinnligheten, men konsten söker ju inskjuta idéen i ett sinnligt omhölje, så att den blir synlig. Alltså...

* * *

Allting korrigerar sig självt. När artisteriet blev för svårt i Florens så kom Savonarola — o den djupa mannen! — och sade sitt Bosch! = Det är Intet! Och artisterna — och vilka artister! — gjorde ett bål av sina konstverk. O den Savonarola!

* * *

Vad tror man Bildstormarne i Konstantinopel ville? Vad ville Anabaptisterna och Bildstormarne i Nederländerna? Det törs jag inte säga, ty då blir jag avritad om lördag — eller kanske redan om fredag!

* * *

— — —

Vår tids stora idé = arbetets fördelning, leder till släktets framgång och individens död! Vad är då släktet? Det är totalitetsbegreppet, idéen, säga filosoferna och individerna tro det och dö för idéen!

* * *

Det är märkvärdigt att förstarne alltid vilja vad folket icke vill. Skulle icke ett sådant missförhållande kunna hjälpas på ett mycket enkelt och lättfattligt sätt?

* * *

När jag vid mognare år läsit om mina skolböcker förvånas jag icke över att vi människor äro sådana fän! Jag läste Lutheri Katekes häromdan och då gjorde jag också

Några anmärkningar vid och ett nytt
Förslag till Katekes icke att inlämna till Kommittén, och som härnedan meddelas, så mycket som jag skrivit.

Första Budet kullslår tron på en Gud, ty det förutsätter att andra gudar finnas, något som kristendomen även erkänner.

Not. Monoteismen, som är så firad, har haft ett dåligt inflytande på människorna, ty den har berövat dem aktningen och kärleken för Den Ende och Sanne, därigenom att förklaringen av det Onda uteblivit.

Andra och Tredje Buden innehålla verkliga hädelser, därigenom att författaren lagt i munnen på Vår Herre sådana småaktiga och dumma föreskrifter, vilka äro en förolämpning mot dennes allvishet, och som skulle ha skaffat författaren ett åtal om han levat i våra dagar.

Fjärde Budet skulle ha följande lydelse. Du skall icke låta din medfödda vördnadskänsla för föräldrarne komma dig att beundra även deras fel, och du behöver icke hedra dem mer än de förtjäna. Du är under inga villkor skyldig föräldrar någon tacksamhet, ty de gjorde dig ingen tjänst med att skaffa dig till världen; att de föda och kläda dig, det bjuder dem både deras egoism och den borgerliga lagen. De föräldrar som begära (det finnes till och med de som fordra) tacksamhet av sina barn äro som procentare: de låta kapitalet gärna riskeras bara de få ut räntan.

Not. 1. Varför föräldrar (i synnerhet fäder) oftare hata än älska sina barn beror därpå, att barnen inkräkta på deras ekonomiska välbefinnande. Det finnes föräldrar som behandla sina barn som aktier av vilka de oupphörligt pocka på utdelning.

Not. 2. Detta Budet har grundlagt den ohyggligaste av alla styrelseformer, familjetyranniet, mot vilket svårligen någon revolution kan hjälpa. Mänskligheten skulle ha mera heder av barnskyddsföreningar än av djurskyddsföreningar. (Forts.)

— — —

Sverige är en koloni, vilken haft sin blomstringsperiod, stormaktstiden, och nu synes liksom Grekland, Italien och Spanien ingå i den eviga sömnen.

Den ohyggliga reaktion som inträtt efter 1865, förhoppningarnes dödsår, har verkat demoraliserande på det nya släkte som vuxit upp. Större likgiltighet för det allmänna, större egoism, större irreligiositet har man icke sett på långa tider i historien. Det stormar ute i världen och folken ryta av harm mot förtrycket, men här i landet firar man bara jubelfester.

Läseriet är den enda yttring av själsliv hos det sovande folket; det är missnöjet, som kastat sig i armarne på den religiösa resignationen för att icke falla i förtvivlan eller vanmäktigt raseri!

Läsare och Pessimister utgå från samma princip: tillvarons uselhet och syfta till samma mål: att dö ifrån världen, leva med Gud.

Att vara konservativ på spekulation är den största synd en människa kan begå. Det är ett attentat mot världsplanen för tre skilling, ty den konservative söker hindra utvecklingen; han sätter ryggen mot den rullande jorden och säger: stå still! Det finnes blott en ursäkt: dumhet; dåliga affärer är ingen ursäkt, men väl ett motiv!

* * *

Jag undrar om inte Norge blir för oss som en ny klut på gammalt kläde!

* * *

Stiernhielm som nu var en dum karl skrev redan på 1600-talet så här om Sverige.

Antingen är vårt land förflytt, förbytt och förändrat
Eller ha Svearna, liksom förr, med Göterna vandrat
Från sin köld; de ha utländskt folk här lämnat i ställe
Stackrar i vishet och vett, men i dårskap märkelig snälle.
Om på ett särskilt rum det släktet ville sig samla
Såg man femtio knappt bland tusende, lika de gamla...

* * *

— Nå, vad sägs om det här? frågade Borg när han slutat läsningen och druckit litet konjak.

— Åh det är inte så illa; det kunde ha varit lite kvickare, förstås, om man så vill, sade Sellén.

— Nå, vad säger Falk, då?

— Det är ju det där vanliga skränet — ingenting vidare. Ska vi gå nu?

Borg såg på honom för att utröna om det var ironi, men där syntes intet oroande.

— Jaså, sade Sellén, Olle har gått att söka sällare jaktmarker; ja, han har det nog bra, han; nu slipper han väl middagsbekymmerna. Jag undrar vad källarmästarn på Knappen ska säga om det här; han hade visst en liten »lapp» som han kallar det! Ja! Ja!

— Vilken hjärtlöshet, vilken råhet! Fy fan sådan ungdom! utbröt Falk, kastade pengar på bordet och tog på sina kläder.

— Är du sentimental? hånade Sellén.

— Ja det är jag! Adjö!

Och han gick!

— — —

Date: 2015-12-18; view: 513